Historik

1209213_645158345518098_1147837700_n

Godsspårvagn och spårvagn omkr. 1910 framför Carnegieska arbetarbostäderna på Karl Johansgatan 105 i Majornas 1:a rote kv. Glasbruket. Fotografen står med vagnhallarna snett bakom till höger. Bild FGM.

Porter Drinkers Association

PDA 1937-

Föreningens äldre historia såsom den framgår av den gamla pärmen och ett vittnesbörd av Bengt Wallerius vid ett oförglömligt stora årssammanträde den 21/4 år 2001. (Tolkad med bästa men ringa förmåga av Lennart Winberg MPDA, LW, PP) 

År 1937 var kårhuset nybyggt och hade tillsammans med annan verksamhet några studentrum på övre våningen. I två av dessa bodde studenterna Berndt Zachau och Esbjörn Carlsson. De hade det mycket bra och levde livets glada dagar på ett sätt som man som student kunde göra vid denna tid. I kårhuset hade man tillgång till mat, bibliotek, läsrum osv. Det viktiga i detta sammanhang var att bägge herrarna var porterälskare. Herr Esbjörn Carlsson var även anglofil, dvs. brittiskvänlig och Dickensälskare. Ett stort problem vid denna tid var att det inte var möjligt att få tag på starkporter annat än via recept på apotek eller om man hade ingångar till direktkontakt med Carnegie Porterbryggeri. De båda nämnda herrarna började nu fabulera ihop en porterklubb med hela den vidhängande ämbetstitulaturen samt måttabellerna. En av dem, troligtvis herr Carlsson, skrev en berättelse om en Kungälvsutflykt vid slutet av 1800-talet. Denna berättelse blev tydligen någon slags kanon i sammanhanget och finns medtagen i Thomas Kindings bok "Etthundrafemtio terminer". Troligtvis var grundtanken att man via denna porterklubb skulle få tillräckligt bra kontakter med Carnegie Porterbryggeri och på så sätt få tillgång till den annars så svåråtkomliga starka portern.

Snart samlades det runt de två ovan nämnda herrarna ett gäng glada studenter som gärna drack porter och som tyckte att PDA var en skojig idé. Det var Bengt Wall, sedermera folkskollärare i Töftedal, Sigge Ågren sedermera känd journalist, Thorleif Waldner sedermera folkskollärare i Västerhaninge, Gustaf Andersson som blev rektor för Handelsinstitutet, bröderna Sture och Yngve Land, Olle Olsson, banktjänsteman även god sångare (Sjöng bland annat "Det Parisiska Kvinnorovet" vars text skrevs av Erik Lönnrot, ledamot av Svenska Akademin, även han medlem i PDA), Gunnar Swärd sedermera talman i första kammaren och Jan Pryts m.fl.

För att troligtvis på något sätt markera sin status som grundare av PDA bildade herrar Zachau och Carlsson det hemliga sällskapet QXR.

När höstterminen 1939 inleddes hade PDA utvecklats till något av det mest förnäma Studentkåren hade att göra med. Ett meddelande med texten:

”Meddelande till Kungliga Porterklubbens medlemmar.

Porterklubben Porter Drinkers Association / Öppnad för säsongen.  Medlemmarna uppmanas tillsvidare företaga enskilda övningar.

Göteborg den 23 oktober 1939

I nåder

Zvack”

väckte den unge Bengt Wallerius intresse. Detta var av stor betydelse för återuppbyggnaden av PDA efter den nedgång som andra världskriget medförde. Nu tillkom nya namn som Åke Djurberg, sedermera 2:e redaktör på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, Lars Ulvenstam känd journalist, Gunnar Löfqvist, rektor på Ascheberg, Gunnar Svanvik, tandläkare, Nils Stenmark, Carl Gustav Henning, Stig Persson m.fl.

Man skapade en fiktiv organisation, där man gav varandra titlar, utvecklade måttabellen, gav varandra påhittade medaljer osv. Den enda substantiella verksamhet man hade var egentligen det som allt rörde sig om, att få tag på den svåråtkomliga portern. Bengt Wallerius berättar om att man åkte i landå från Studentkåren genom Vasastaden och Haga hela vägen ut till Porterbruket D. Carnegie & Co vid Klippan. Där mottogs man högtidligt av brukets disponent och fick under mycket angenäma former tömma ett dignande bord med riktiga porterbuteljer.

År 1954 var det sista året av den andra storhetstiden inom PDA. Eftersom starkportern släpptes fri, i och med motbokens upphörande 1955, så blev det lätt att på Systembolaget få tag på den goda portern och därmed drogs grundstenen undan för den dåtida verksamheten inom Porter Drinkers Association.

Porterklubbens nutida historia

skriven av de som återstartade PDA efter en 35 årig vila.

Det hela startade en höstkväll 1989 när tre av de mest tongivande personerna på FFS under senare hälften av 1980-talet, träffades för att återupprätta Studentkårens marskalkämbete; Sigfridhorden. Idéer till detta skaffades från det Kindingska verket ”Etthundrafemtio terminer”. Ett kapitel i denna bok behandlar Porterklubben. Eftersom de tre förenades av kärleken till maltdrycker, företrädesvis mörka överjästa sådana, blev det naturligt att tankar kring att även återupprätta PDA uppstod. De tre var Anders Prytz, Peter Markusson och Otto Lundell. Att det i boken, Etthundrafemtio terminer, refereras till en Lord Prytz som ”expects every man to do his duty”, gjorde naturligtvis att en av dem också kände återupprättandet som ett personligt kall! Så som varande typiska kåraktiva vid denna tid upprättades omedelbart en interrimsstadga. Ganska snart fick dock Otto Lundell, kontakt med Herr Kinding och diskuterade kapitlet om Porterklubben i hans bok. Kinding hjälpte därmed till att skapa en kontakt med Herr Wallerius, som i sin stora nåd överlämnade det samlade skriftliga materialet från klubbens tidigare verksamhet till de tre. De fick nu en ökad förståelse för Porterklubbens syftemål och utvecklade genast stadgan till något som verkade kunna fungera.

Ovanstående händelser utvecklades under hösten 1989 och våren 1990. Den 26 april 1990 sammankallades till det Stora Årssammanträdet. 17 av 20 kallade intressenter, i första hand kåraktiva på väg att trappa ner sina aktiviteter, anlände i tid och blev på sedvanligt sätt intenterade som members i klubben. En person, Herr Thordén, anlände sent till mötet och placerades således som den första personen på observationsbänken. Ganska snart efter klubbens återupprättande spreds ett rykte över landet, det dracks för lite porter och bevararen av receptet för Carnegie Porter, AB Pripps Bryggerier, överväger att upphöra med tillverkningen av den ädlaste bland drycker. Porterklubben startade därför upp the COMP Co Ltd för att brygga egen Porter. Dessa bryggexperiment genomfördes sedan i olika konstellationer och med varierad framgång under en tid av år. Samtidigt exproprieras rum på studentkåren, Herr Nilsson förfärdigar ett nytt ståtligt standar för Porter Drinkers Association och olika aktiviteter så som Kungälvsutflykt, teaterbesök och diverse upptåg i samband med evenemang på Studentkåren företas.

Vid Patriciabalettens trettioårsjubileum 1995 överlämnas en fin gåva av PDA. En av hedersgästerna på kalaset var Herr Bill Larsson från AB Pripps Bryggerier, varvid en första kontakt med ”Bevararen” etablerades. Denna kontakt fördjupades senare genom inbjudningar till porteravnjutning på Pripps och vice versa till klubbens högtider, främst till det årliga högtidlighållandet av D. Carnegie Porters varumärkesregistrering, den 2 januari klockan 11.10.

Ganska snart var nedanstående högtidsdagar etablerade:

  • Firandet av Marie Bebådelsedag med våfflor och provning av porter

  • Genomförandet av Stora Årssamanträdet

  • Utflykten till Kungälv med picknick och krocketturnering.

  • Generaldebatt, senare utvecklad till Porterslag å Kungens Kanna, i den Store Vat utanför det gamla Porterbruket vid Klippan.

  • Firandet av Mårten med gåsmiddag och porter.

  • Pre-, Post- eller Lucianskt firande med hot christmas punsch och porter.

Landafard

Landåfärd genom Göteborg

Andra tillfällen då PDA syns har varit genom arbete vid olika St Patricks-, St Andrews-, Valborgs- och Lucia-evenemang på Studentkårens pub. Medverkan vid Klippandagarna och samarbeten med Göteborgs Stadsmuseum och självklart genom porterprovningar hos Novotel. I samband med Göteborgs Kulturkalas brukar Porter Drinkers Association visa upp sig genom att åka hästdragen landå genom centrala Göteborg och sprida porterglädje bland medborgarna. Sedan år 2007 har PDA vartannat år organiserat Göteborg Porterfestival. Den smalaste, svartaste och mest sofistikerade festivalen som har till syfte att stärka landets porterkultur.

För att skaffa ett kapital till Porterklubben såldes från början Porterkort. Dessa kort betalade members i förskott för motsvarande sju flaskor Starkporter. Då det blev besvärligt för klubbens Chancellor of the Exchequer att hålla reda på föreningens skuld till members omvandlades korten efter en tid till ett eget myntsystem, den så kallade Porterdalern, vilken tills inte för så längesedan fortfarande var i bruk.

861218_10152060204348474_267757643_o

Foto: Malin Englund